lördag 31 december 2011

Tänk vad ens perspektiv kan vara annorlunda ibland...

Läste precis en otroligt intressant krönika i DN.

Är själv en av "de andra". Inga lån vare sig hos IKANO, GE Moneybank eller SMS Låna. Ingen ny fräck tv förrän den gamla är bortom all räddning, inga Thailandssemestrar (om inte någon av de tre trisslotter vi köper per kvartal plötsligt skulle ge utdelning) och absolut aldrig någonsin en fabriksny bil. Tyvärr har jag inget välfyllt bankkonto heller. En månadslön eller två men det varierar lite.

Däremot köpte jag en dyr dator senast. Det var lyckat. Den har nu gått som en klocka i 4 år och med morgondagens 300kronors uppdatering kommer den göra jobbet i 4 år till :)

Jag blev bara så otroligt ledsen när jag läste krönikan. Att den främsta reaktionen av att se "Lyxfällan" skulle vara förakt känner jag inte alls igen. Fast det kanske är för att jag tillhör "de andra".

Jag tittar själv gärna på programmet. Det är en bra motivator för att hålla sig utanför racet. Jag kan dessutom sällan hålla tårarna borta när det till slut ordnar upp sig och ett par lyckotårar som trillar nerför kinden det säger jag aldrig nej till.

Visst har en del deltagare burit sig fruktansvärt dumt åt men för sjutton. De har ju bara försökt göra det som alla andra gör. Hur kan man förakta en liten människa som gör allt den kan för att ta sin plats i det stora laget. Är inte det något som förenar oss alla. Den ständiga kampen mot utanförskapet. Inte det där snäva tramset som våra politiker hotar oss med för att få våra röster utan det där RIKTIGT HEMSKA, SVARTA och OTÄCKA. Det som beskrivs så bra i barnvisan "Ingen tycker om mig, alla hatar mig för att ...".

Skället och piskan handlar väl inte om bristande människovärde, snarare om besvikelse över att individerna inte utnyttjar den där superkraften som vi alla föds med: Vår intelligens.

Problemen i de här familjerna verkar ju starta när de slutar att vara tänkande varelser och väljer att bara fungera som enkla stimuli-responsmaskiner. Det är aldrig bra att navigera i livets trånga skärgård på autopilot ;)

Sådär. Några lösryckta meningar bristfälligt sammanfogade till någon sorts kaotisk helhet. Hoppas att ni förstod. Om inte går det jättebra att skälla på mig i kommentarsfältet ;) Förstod ni finns det förmodligen ändå större anledning att skälla och då fungerar det också alldeles utmärkt att använda kommentarsfältet =))

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar