Tänk vad ens perspektiv kan vara annorlunda ibland...

Läste precis en otroligt intressant krönika i DN.

Är själv en av "de andra". Inga lån vare sig hos IKANO, GE Moneybank eller SMS Låna. Ingen ny fräck tv förrän den gamla är bortom all räddning, inga Thailandssemestrar (om inte någon av de tre trisslotter vi köper per kvartal plötsligt skulle ge utdelning) och absolut aldrig någonsin en fabriksny bil. Tyvärr har jag inget välfyllt bankkonto heller. En månadslön eller två men det varierar lite.

Däremot köpte jag en dyr dator senast. Det var lyckat. Den har nu gått som en klocka i 4 år och med morgondagens 300kronors uppdatering kommer den göra jobbet i 4 år till :)

Jag blev bara så otroligt ledsen när jag läste krönikan. Att den främsta reaktionen av att se "Lyxfällan" skulle vara förakt känner jag inte alls igen. Fast det kanske är för att jag tillhör "de andra".

Jag tittar själv gärna på programmet. Det är en bra motivator för att hålla sig utanför racet. Jag kan dessutom sällan hålla tårarna borta när det till slut ordnar upp sig och ett par lyckotårar som trillar nerför kinden det säger jag aldrig nej till.

Visst har en del deltagare burit sig fruktansvärt dumt åt men för sjutton. De har ju bara försökt göra det som alla andra gör. Hur kan man förakta en liten människa som gör allt den kan för att ta sin plats i det stora laget. Är inte det något som förenar oss alla. Den ständiga kampen mot utanförskapet. Inte det där snäva tramset som våra politiker hotar oss med för att få våra röster utan det där RIKTIGT HEMSKA, SVARTA och OTÄCKA. Det som beskrivs så bra i barnvisan "Ingen tycker om mig, alla hatar mig för att ...".

Skället och piskan handlar väl inte om bristande människovärde, snarare om besvikelse över att individerna inte utnyttjar den där superkraften som vi alla föds med: Vår intelligens.

Problemen i de här familjerna verkar ju starta när de slutar att vara tänkande varelser och väljer att bara fungera som enkla stimuli-responsmaskiner. Det är aldrig bra att navigera i livets trånga skärgård på autopilot ;)

Sådär. Några lösryckta meningar bristfälligt sammanfogade till någon sorts kaotisk helhet. Hoppas att ni förstod. Om inte går det jättebra att skälla på mig i kommentarsfältet ;) Förstod ni finns det förmodligen ändå större anledning att skälla och då fungerar det också alldeles utmärkt att använda kommentarsfältet =))

Djupare analys...

... av följande nyhet i DN efterfrågas:

Över 170 poliser i USA dog i tjänsten under 2011.

För första gången gick dessutom skottskador förbi trafikolyckor i statistiken. Det är ju fruktansvärt. Jag har tyvärr inte hittat rapporten som tjänat som källa men skulle väldigt gärna vilja veta varför det blir såhär.

Någon som har en idé?

Ytterligare uppföljning...

Nu har dom meddelats i Schibbye/Persson-målet. Intressant är att de fick mildast möjliga straff för terrorismanklagelsen. Hade det inte varit för de berömda kalashnikovbilderna kanske utgången blivit en helt annan.

Som jag tidigare skrivit visar det mycket tydligt vikten av att man som journalist står utanför det skeende man vill beskriva. Det både ökar trovärdigheten och minskar strafftiden ;)

Uppföljning av allas likhet inför lagen...

Nu har ett gäng journalister varit i farten igen. I DN berättas det att chefredaktören och en journalist från Expressen åtalas för vapenbrott för att de köpt ett handeldvapen illegalt och sedan lämnat in det till polisen.


Enligt chefredaktören har tidningens jurister sagt att detta skall vara lagligt då det saknas uppsåt. Till detta går väl endast att säga: Byt jurister!
I vapenlagen (9 kap 1§) står det: 
Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år. Om nu inte journalisterna hävdar att de snubblade över någon sorts magisk vapenköparknapp som någon gömt på Gustav Adolfs torg så har de ju faktiskt haft uppsåt att INNEHA vapnet åtminstone tills de tagit sig till polisstationen.


I vapenlagens 2:a kapitel §1 sägs att tillstånd för vapeninnehav kan meddelas endast för godtagbart ändamål. Just nu är inte journalistisk verksamhet att anse som godtagbart ändamål. Säger väl sig självt egentligen. Varför skulle man behöva inneha ett skjutvapen som journalist?


Alldeles oavsett måste tillstånd sökas och beviljas innan man befattar sig med vapnet. Detta gäller vilket syfte man än har med vapeninnehavet. Detta skulle man väl kanske tycka är ett minimikrav även för journalister? Eller räcker det bara med att den allsmäktige chefredaktören ger sitt tillstånd. Privat myndighetsutövning när det gäller något så allvarligt som vapen är väl ingen höjdare...


Alltså står det klart att journalisterna haft uppsåt (de tog medvetet vapnet i besittning) och att de inte haft rätt (de saknade tillstånd, så enkelt är det) att inneha vapnet.


Saken är klar "flickan är far till barnet" ;) 


Ännu en gång ett bevis för att det inte är någon bra idé att tro att man står över lagen...

I serien grova förenklingar av en komplex värld...

... har turen nu kommit till Björn Wiman! I en krönika i DN med titeln "Journalistiken respekterar inga nationsgränser" drar hr Wiman till med följande plattityd:


 "En journalist har inte rätt att begå brott men har alltid rätt att utföra sitt arbete oberoende av totalitära regimers godtyckliga in- och utresebestämmelser."


Vad händer då när en journalist är tvungen att begå brott för att komma runt "godtyckliga" in och utresebestämmelser?
Wimans resonemang har en logisk följd. Det är helt enkelt upp till journalisten själv att avgöra vad som är ett brott och vilka regler som är godtyckliga och därför inte behöver efterlevas. Så är det väl egentligen för alla och envar. Vi har alla ett fritt val. Skillnaden tycks vara att det i journalistens fall skall gälla någon sorts absolut ansvarsfrihet?
I de allra flesta demokratiska stater är rättssystemet utformat så att man inte gör skillnad i tillämpningen av lagarna beroende på vem den tilltalade är. Istället utformas lagarna så att till exempel det journalistiska uppdraget ryms inom lagens råmärken. Det är därför inte olagligt att ta kontakt med kriminella element. Det är helt ok att besöka t-istträningsläger på Österlen och posera med vapen hur mycket man vill.
Så är även det etiopiska rättssystemet med allra största sannolikhet också uppbyggt. Att det sedan felar i tillämpningen kan väl snarast tillskrivas en sorts konstitutionell omognad.
Vad hjälper då indignation och flammande ledare för att komma tillrätta med en tonårsstats nycker?


Inte ett jämrans dugg!


Inget av det som skrivs i svenska tidningar kommer att göra vare sig till eller från för Schibbye/Perssons sak. Den etiopiska regimen har större problem än sura svenska ledarskribenter. Problem som bland annat har lett till att de fängslar utländska journalister som bara försöker göra sitt jobb.
Men sluta inte skriva. Våra pojkar i Etiopien behöver känna att de har vårt stöd. För oavsett hur mycket jag än tycker att den som sig i leken ger får leken tåla är det ändå mina landsmän som sitter i det där fängelset. Låt dom komma hem nu. Om inte annat har de lärt sig ett och annat. Till exempel att hålla så mycket distans till sina reportageobjekt att de inte går med på att leka med deras vapen på film. 


För som journalist krävs enligt de yrkesetiska reglerna bland annat att man:
- rapporterar utan att ta ställning, genom att ge flera sidor av historien röst.
- avböjer gåvor och tjänster från de som är inblandad i ett skeende för att inte verka påverkad.  (min kursivering)


De allra flesta privilegier kommer helt enkelt med en uppsättning plikter också...


Uppdaterat 23/12: Se även DN.

Dömd för slag mot dotters mobbare

"Svårligen kunna besinna sig" kallas det på juridiska när rätten ger ett milt straff för att nämndledamöterna kunnat leva sig in i exakt hur förbannad den tilltalade var. Hoppas verkligen att försvarsadvokaten nämnde detta åtminstone tio gånger under huvudförhandlingen :)

Borde inte lite undervisning i civilkurage vara på sin plats för den drabbade pojken? Hade jag råkat ut för den behandlingen hade jag 1. försökt slå tillbaka ;) 2. hållt rättsvårdande myndigheter utanför bråket.

Sedan kan man väl diskutera den underliggande konflikten i oändlighet. Den mellan ett barns önskan att bara få vara sig själv och ett annat barns lust att göra andra illa.

Detta skriver jag förstås med reservation för att jag vare sig läst domen eller förundersökningen utan allt är baserat på en blänkare i DN.

Svenska journalisterna i Etiopien

Det är alltid djupt tragiskt när principen om allas likhet inför lagen dras till sin spets. Tror man att man står över lagen blir ju fallet så mycket högre och landningen så mycket hårdare.
Fast sista ordet är inte sagt än. Nu håller iallafall jag tummarna för att Schibbye och Persson lyckas slingra sig ur det här på något sätt.

Se DN.

Allemansrätten - Mitt arv

Jag läste i DN att Naturvårdsverket på sin hemsida ber om synpunkter på de förslag om allemansrätten som utredarna Klas Sandell och Margaretha Svenning lämnade i november.
Knåpade därför hop följande lilla alster:


"Hej,

jag läste med stort intresse de rekommendationer som dragits ur Rapport Allemansrätten och dess framtid. Det som Margareta Svenning skrev tyckte jag präglades av en mycket sund utgångspunkt: Allemansrätten som den ser ut idag behöver snarare skyddas mot inskränkningar än begränsas.

Det är mycket glädjande!

Skulle allemansrätten begränsas för till exempel kommersiella och organiserade verksamheter hur hanterar vi då den ansenliga förmögenhetsöverföringen från det allmänna till fastighetsägarna? En begränsning av allemansrätten innebär ju en utvidgning av äganderätten. Vanligtvis när man som juridisk eller privat person vill utöka sitt ägande får man betala ett marknadspris för detta. Är då tanken att vid en begränsning av allemansrätten att det bara ska gälla de fastigheter där ägaren betalat staten eller ska Vi (folket, staten, det allmänna) ge detta till skänks? Jag personligen känner inte att jag vill ge upp det för billigt.

För att ta ner diskussionen på en lite mer principiell nivå (ner eftersom principerna bör ligga till grund  inte sväva runt som skuggande moln över):

Min släkt har i generationer drygat ut sina inkomster och sin kost med det de hittat i skogen nästgårds. Som småbrukare och lantarbetare har det inte alltid varit så lätt att försörja sig och de sina. De har inte lämnat några skogsområden eller betesmarker i arv efter sig. Det arv de lämnat till mig är just det som allemansrätten ger mig rätt till. Sedan barnsben har jag fått lära mig hur man tar tillvara det skogen kan erbjuda. 

Bara för att jag just nu lever ett gott liv med ett välavlönat arbete innebär inte att jag för en sekund glömmer mitt arv. Skulle det behövas är jag när som helst beredd att släppa laptopen, iPhonen och lattekoppen för att än en gång dra till skogs. Med eller utan Allemansrätten i ryggen."

Någon som håller med?

Den Käre Ledaren är död - Leve den Store Efterträdaren!

Kim Jong Il är död. Nu är det upp till hans son Kim Jong Un att axla hans mantel som:

- Modeorakel
- Golfgeni
- Kvinnokarl
- Ledare

Ska bli spännande att se vad lill-Kim gör av utmaningen :)